intellektuell tjäle

Läste ni DN Kultur i morse? Det gjorde i alla fall jag och de hade en Frankrikespecial med anledning av valet vilket fick mig att tänka igenom vad jag gillar och inte gillar med Sverige. Bilden som förmedlas av Frankrike i medierna idag är något konfliktfylld; i nyheterna hör man om främlingsfientlighet, motsättningar, bilbränder och Le Pen. Samtidigt fortlever en annan bild: den av en livfull, ofta ganska burdus, frispråkig och lätt dekadent nation. Jag kan tänka mig att detta perspektiv på många sätt är unikt svenskt eftersom dessa egenskaper i regel motsvarar exakt det som en svensk verkligen inte antas vara. Väldigt många har klagat på den inåtvända, timida svenskheten och jag vill faktiskt stämma in i klagokören. Fortfarande känns det som att många svenskar har kvar ett protestantiskt perspektiv som trots sekulariseringen får dem att känna att ett sådant "osvenskt" beteende (som för övrigt säkert skulle kunna beskriva en spanjor eller italienare eller nästan vem som helst också) är lite syndigt på något sätt.

Vidare finns faktiskt en tydlig, mästrande attityd mot andra kulturer i Sverige. Visst kan det vara befogat ibland, vi har ju trots allt hunnit väldigt långt i frågor som jämlikhet och välfärd, men ofta är det överilat. Min mor t.ex., som är född och uppvuxen i Polen men som har levt här i ungefär 19 år har ofta fått stå ut med att hennes bekanta antar att hon på grund av sitt ursprung inte riktigt förstår hur saker och ting (som t.ex. uppfostran) "ska" göras. Hon har naturligtvis uppfattat det som mycket sårande och frustrerande.

En annan konsekvens av den svenska mentaliteten är det faktum att många samtalsämnen blir tabubelagda. I andra, mer befolkningstäta länder som t.ex. just Frankrike eller Polen pratas det vitt och fritt om "brännande" frågor som politik, religion eller sex. Här dröjer det länge innan man vågar fråga en ny bekantskap vad han eller hon egentligen tycker och tänker i såna frågor. Istället pratar man kanske om vädret eller möjligen Idol, delvis eftersom man är rädd för konflikter. Detta kontrasterar starkt med min (säkert något romantiserade) bild av hur saker och ting går till på kontinenten, där ett besök på ett café lätt kan leda till livfulla diskussioner om denna typ av tabubelagda ämnen. Det ligger inte riktigt i svenskens mentalitet att diskutera såna här frågor med vem som helst vilket enligt mig leder till att diskussioner om sånt som politik och filosofi förbehålls den innersta vänkretsen och offentliga forum som insändarsidor där man kan vara lite anonym.

Detta leder mig till min tes: jag efterlyser en upptining av det intellektuella klimatet i Sverige. Jag inser naturligtvis att det inte finns så mycket utrymme för hippa popfilosofer i ett land med 9 miljoner invånare, men nog vore det väl bra om vi vågade utbyta åsikter lite mer? Även om Sverige på många sätt är ett väldigt väl fungerande land som ligger i framkant på många områden saknas det faktiskt vidsynthet här och det finns ingen anledning att inte sträva efter det.

Andra bloggar om: frankrike, svenskhet, politik, kultur